Nu har jag lov i en vecka och det måste vara det sköaste någonsin! Ska sova, läsa bra böcker, kolla på bra filmer, göra om i mitt rum, städa min garderob och träna! Och träffa kompisar såklart!
Vad ska ni göra?:)
Jag har legat i min säng senaste timmen och bara drömt mig bort. Låtsats att jag skulle våga packa en väska och bara dra. Kanske jag skulle våga ändå, även om jag har svårt att se mig själv tågluffa med en stor ryggsäck och inga bokade hotell..
Men man kan ju göra det på sitt egna sätt. Tågluffa efter en planerad rutt, boka några vandrarhem i förväg så man har nånstans att sova några nätter i alla fall!
Stället jag vill mest till just nu är Paris. Vill sitta på fik och ta en kaffe, strosa längs Champs-Élysées och stå högst upp i Eiffeltornet! Ochs sen åka vidare tillbaka till Franska Rivieran, Nice, Cannes och såklart Juan les Pins där jag bodde i somras. Och åka tillbaka till alla ställen jag var på den här sommaren. Stanna på alla ställen vi bara besökte kort och bara vara i Frankrike ännu en sommar. Åh vad jag älskar Frankrike! (Så länge jag slipper de franska frukostarna, mår illa bara jag tänker på det..)
Igår sa min pappa at jag ju nästan är vuxen och kan bestämma en hel del själv.
Men det stämmer inte. Jag är inte vuxen. Jag är inte ens nästan vuxen. Jag har ju knappt börjat vara tonåring. Jag vill inte vara vuxen. Jag vill inte ens vara nästan-vuxen. Jag känner mig knappt som sexton. Jo såklart jag gör, men ibland känner jag mig så fruktansvärt liten, så oerfaren. Men ibland känner jag mig också så gammal, tråkig och mogen.
Jag måste börja ta vara på att vara tonåring. Jag ska göra fler misstag, fler dumma grejjer, skratta högre och skrika mer. Jag ska vara ute senare, plugga mindre och bara ha kul.
Jag tittar upp mot dig. Jag visste inte då att jag borde ha kysst dig. Att det var där och då jag hade kunnat ändra allt. Att jag skulle sitta flera månader senare och undra vad som skulle ha hänt om jag faktiskt gjort det.
Jag brukar alltid tänka att "wow jag vill ha hennes ögon, eller hennes ben, eller hennes leende". Jag jämför mig andra väldigt mycket och det tror jag inte att jag är ensam om. Men iblan undrar jag om jag har något som andra vill ha? Vad skulle det kunna vara?
Undrar ni någonsin om ni har något som gör andra avundsjuka? För jag tror att alla har något. Jag kan komma på något hos alla mina vänner som gör mig avundsjuk. Och nej inte avundsjuk på ett dåligt sätt, det låter så hemskt att säga att man är avundsjuk.
Men jag tror ni förstår vad jag menar?
Någon annan kännde sig också deppig över alla hjärtans dag och satte sig på tunnelbanespåret. Det gjorde att det tog mig en timme längre än vanligt att komma hem.
Kvart över fem stod jag i hissen och ögonen tårades för jag var trött, hungrig, stressad och ledsen. Allt kom över mig. Efter några kakor, två enorma koppar starkt Earl Grey och hälften av A walk to remember med svensk undertext kändes det som om jag kunde andas igen.
Nu, en A4 med fakta på engelska senare, lite franskaövning och ännu en kaka och en alvedon mot min mensvärk känns allt nästan okej.
Ja, så okej det känns när man är ensam på "alla lyckliga pars och snygga singlars dag".
Jag hatar att erkänna det men ja, Alla hjärtans dag påverkar mig med. Jag önskar att någon ska skicka ett "will you be my valentine" kort och jag känner mig besviken över att jag inte har någon att dela imorgon med. Men mest av allt känns det tråkigt att jag inte ens kan komma på någon som jag vill få ett kort av. Jag som alltid brukat drömma mig bort och tänka att han säkert överraskar mig, gör något fantastiskt romantisk, något oväntat. Men det finns ingen han, inte längre. Inte efter att mina fåfänga hopp krossades och jag förstod att det som inte ens börjat var slut.
Summer sun, something's begun, but oh those summer nights.
Den här sommaren, att ha så fina minnen att tänka tillbaka på...
