Jag behöver prata. Men jag hittar inga ord. Jag kan inte få ur mig det jag vill ha sagt. Vet inte vem jag ska prata med, helt plötsligt känner jag mig så ensam. Så som jag aldrig brukar göra.
Jag vill prata ut, i timmar. Prata, lyssna, skratta, gråta. Jag vill ha nåon som håller om mig, stryker mig över håret. Även om jag inte är ledsen och det inte behövs. Är inte ledsen, är inte ens arg. Inte på mig själv och inte på någon annan heller. Vill bara prata.